Videoblogg nummer tvåååhååå
Här är min andra video!
Enjoy!
Och tjejen jag pratar om är Jenna Marbles. Kolla upp henne på Youtube!
Poliser överallt!!!
När man kör genom piteå så kanske man träffar på en polis i månaden, om ens det.
Men ta bilen och kör ett kvarter här! Och du har redan träffat tre polisbilar, en civilbil och flera som står och går runt! Okej kanske inte så men det går inte att ta bilen och INTE träffa en polis, det är poliser överallt och det är inte som i Sverige där man lätt ser en polisbil men här så är det flera olika polisbilar. det kan vara en svart bil med vit text där det står "police" till en "vanlig" vit polisbil med ljus och allt. Men det finns massa olika vita polisbilar... Det är lite svårt att förklara men det är inte alltid lätt att se dem. man kan köra förbi dem och bara: Woops där var en polis! Det gäller att köra försiktigt!
Men nu har jag iaf snart mitt Social security number så jag skaffa mitt körkort, bibliotekskort och andra saker man behöver det till. Dvs typ allt!!
Awesome dag!
Igår så spenderade jag dagen med att, tillsammans med tjejen som bor nära mig, springa runt på Chesterfield Mall och shoppa rumpan av mig!
Jag hade så roligt och tjejen är så otroligt snäll och trevlig! Jag var även med henne idag innan jag for och hämtade pojken med pappan, då for vi till ett område där wallmart finns och några andra affärer. Jag märker bara hur glad jag blir av att prata med någon i min ålder och att kunna vara en ungdom och inte bara en förebild.
Förutom en helt awesome dag med tjejen, som även var helt exalterad över att få visa mig alla ställen i St Louis, så har det varit en sjukt varm dag!
Det var varmare utomhus än var det var inomhus! Jag gick runt i ett linne och svor över mina jeans eftersom de var alldeles för varma att ha på sig, jag tycker att det är varmt i Januari... Hur ska det gå i Juli?!!?!
Aja men eftersom det var så varmt och härligt väder så for jag, pojken och pappan till en lekplats och spenderade nästan två timmar där att åka i "Slides" och springa upp och ned för olika saker och bara allmänt springa runt. Snacka om att jag har ben som skriker att få vila just nu! Jag hade en super rolig dag och även om det slutade i stora krokodiltårar så var det ändå värt det när man får se pojken le och skratta en sista gång innan jag går till mitt krypin för natten.
Jag skypade även med Robin igår och jag insåg att vi nu snart varit ihop i 2 och ett halvt år! Galet vad fort tiden går, jag är även ganska övertygad om att tiden här kommer att gå fort också!
Och Sara om du läser....... Hon hörde och hälsar Hej! :D
Puss!
En liten ursäkt
Jag måste bara lägga en liten ursäkt till min video, om ni sett den så märker ni antagligen att jag hade en tendens att svära gode så mycket. Jag kan säga såhär att jag var supertrött och lite leds på att vara vid vaket tillstånd. Jag kan även säg att jag INTE svär så mycket när jag pratar normalt :P
Aja men ursäkta iaf!
Men nu så ska jag iväg på lunch med en tjej som precis ringde mig, en av dem jag träffade igår!
Todleoo!
Aja men ursäkta iaf!
Men nu så ska jag iväg på lunch med en tjej som precis ringde mig, en av dem jag träffade igår!
Todleoo!
Hemma igen! (Fortfarande i USA såklart)
Nu har jag varit på mitt första möta hos min LCC (kontaktperson här i USA) och de andra aupairerna i mitt område.
Jag måste då säga att det var den sötaste och snällaste kvinnan ever! Min LCC är helt underbar! Hon är rolig och snäll och är mer som en i "gänget" än en vuxen, redan nu känner jag att om jag motförmodan inte skulle kunna prata med min Hostmom så kan jag prata med henne.
Jag var väldigt nervös när jag såg de andra tjejerna komma, jag var först för jag hade ett möte med LCC:n och min hostmom.
När de klev in så kände jag hur jag frös till, det var ju viktigt att verkligen göra ett bra första intryck eftersom dessa personer var de jag skulle vara med nu ett tag! Dock så ska flera av dem fara hem om en eller två månader.
Men det var först tre tjejer som kom in, jag hälsade på de första två som vanligt, jag såg hur alla kramade varandra och märkte redan då att de hade alla skapat ett band. Det skulle bli svårt att trycka sig in i gruppen, så kom den tredje tjejen går rakt fram till mig och ger mig en rejäl kram.
"Welcome!!" Utbrister hon med ett mega leende. Det var inte lika läskigt som jag trodde det skulle vara. Visst så var det svårt att hänga med i deras samtal eftersom de ofta reffererade till saker de gjort förr men jag hoppade in där jag kunde och pratade en del med tjejen som kom samtidigt som mig. Hon hade redan blivit vän med några av tjejerna men vi bestämde att vi skulle försöka hitta på något tillsammans.
Vi är en väldigt liten grupp på 6-7 personer. En av tjejerna bor bara några hus bort så förhoppningsvis så kommer jag att kunna vara mycket med henne, hon sa att hon också var ledig under dagarna samtidigt som mig så vi skulle hitta på något på måndag. Fara till "the mall" och hon skulle visa mig runt lite i St Louis, och om hon var ledig imorgon så skulle hon ringa så skulle vi försöka göra något då också.
Hon skulle även presentera mig för några av hennes vänner!!
När jag kom hem efter att spenderat några timmar med tjejerna så kände jag hur (även om jag var dödstrött) uppiggad jag var! När pojken kom så busade jag lite med honom och pratade glatt med familjen. Det är inte det att jag inte brukar det men jag kände att jag fått komma bort och tänka på annat än huset och familjen och bara vara en ungdom och inte en vuxen. Inte behöva fundera på vartenda ord eller gest utan bara kan vara jag. Det var skönt!
Jag ser fram emot att se vilka jag kommer att umgås med och vilka nya personer jag kommer att träffa under mitt år.
En sak jag tyckte var lite roligt var att de tjejer som snart ska fara hem pratade om att "ÅÅååh de hade bara 7 veckor kvar!" Medan jag tänkte: "Jag har 11 månader kvar." Mitt år börjar och deras slutar, men det bevisar bara att allting tar slut och även då det kommer tuffa stunder så vet jag att jag alltid har alla där hemma att komma hem till.
Testing!!
Heeeeej!
Ett litet test om jag kan få det att funka!
Yaaaaaay Det funka!!!
Enjoy!
Vecka 1!!
Nu har jag varit med familjen här i en vecka och än så länge så trivs jag super bra!
Jag har börjat köra lite i trafiken och komma in i en sorts rutin med familjen, den är inte så avancerad men jag kommer att komma in i det tillslut.
Jag måste erkänna att denna vecka har varit tuff! Det slog mig tillslut att jag inte kommer att återvända till Sverige förrens om ett år! Jag började tänka "Va f*n håller jag på med?!? Aldrig att jag kommer att klara av det här! Allt e så konstigt å annorlunda!" Jag ville bara strunta i allt och fara hem å glömma att jag ens funderat på att vara au pair.
Men så började jag köra och nu kör jag utan att konstant tänka "OMG OMG OMG OMG JAG KÖR I USA!! JAG KOMMER KROCKAAAAAAA!" Utan det är mer "hummdidum.... Just ja där framme ska jag vänster, Lalalalala." Jag märkte ganska fort att trafiken inte är så farlig som jag trodde, kan vara för att vi inte bor mitt i smeten men jag är nöjd. Jag kör på the higway vilket är som E4 fast större, det är iaf vad jag intalar mig och det funkar änn så länge. Familjen tycker jag kör så bra att de ska börja låta mig köra själv! Då kommer jag att få mycket mer frihet och på lördag så ska jag ha mitt första möte med min LCC (det är som min kontaktperson här i USA) och alla andra au pairerna som bor i mitt område. Och en av dem på gångavstånd!
Nu mår jag mycket bättre och mitt humör svänger inte från superglad till helt nedstämd och ledsen utan den ligger konstant på superglad och sedan dösdtrött. Redan nu så har dagarna börjat flyga fram, jag vaknar går upp och rätt som det är så har dagen gått och jag ska gå och lägga mig igen!
Detta år kommer nog gå fortare än vad jag tror, det kommer att komma upp och nedgångar och jag måste säga att jag är glad att jag började på "botten" så jag inte blev överraskad över hemlängtan och allt sådant mitt under året. Jag vet att det kommer att komma stunder då jag bara vill hem och strunta i allt men jag vet även att det kommer att komma stunder då jag aldrig vill fara härifrån!
Jag vet även att jag har allt stöd jag kan behöva hemifrån Sverige hos alla jag älskar och saknar men även här hos min värdfamilj i USA!
Med det sagt så säger jag god natt!
Puss å hejj!
Jahapp... Det här går ju riktigt bra!
Idag var som första dagen som jag var ensam hemma på riktigt med pojken, innan så har mamman antingen sovit eller jobbat vid datorn men nu var det bara han å jag i huset.
Det gick riktigt bra faktiskt! Han lyssnade mycket bättre när det bara var han å jag i huset, han testade lite men det var inte mycket som behövdes för att lirka med honom.
Han hade haft fotboll efter skolan så han var riktigt trött när han kom hem, vi myste framför tv:n, ritade och läste sagor. När mamma kom hem så var han dock väääldigt trött och blev lite grining. Jag tycker det är så intressant att se hur andra hanterar när sina eller andras barns utbrott, speciellt nu i början för jag vill ju lära mig hur mamman och pappan hanterar allt, så det blir ofta att jag tar ett steg tillbaka och iaktar om inte personen i fråga vill ha med mig i situationen.
Men jag tycker alltid att det blir lite awkward när jag står där å bara glor... Men vill man lära sig så vill man!!
Imorgon så blir det lite mer annorlunda eftersom på eftermiddagen så ska hela familjen iväg på kalas så jag blir ledig. På vägen till kalaset så skulle de typ släppa av mig vid wallmart men med tanke på att kalaset börjar klockan sex på kvällen och slutar typ åtta så funderar jag på om det möjligtvis finns en annan lösning. Känner inte direkt taggen att vara ensam på wallmart och det som finns runt omkring i flera timma i sträck utan en riktig plan. Eller någon att vara med.
Aja men allting brukar ju lösa sig och om inte annat så.... Aaa vi tar det imorgon!
Eller ja för er som läser i Sverige så är det ju redan imorgon men här i Missouri så är klockan bara 21:42 och det känns som att någon har klubbat mig i huvudet. Det bara dunkar och jag e fruktansvärt trött. Kan man vara Jetlaged så här länge?? Säkert, jag brukar vanligtvis gå och lägga mig klockan nio eftersom jag inte har något att göra och e trött men jag ska försöka vara uppe till tio. Vi får se hur pigg jag e imorgon!
Aja ha det bra och lämna gärna någon kommentar! Alltid roligt att man ser att någon har skrivit hihi
Nu kommer det bilder! Äntligen!!!
Okej nu har jag fibblat runt å ändrat lite på min blogg, säg till om det blir grötit eller om det är bra! :D
Fick lite inspiration från en annan au pair som också har en blogg (Tyckte det var så snyggt så försökte kopiera... Gick väl si sådär :P)
Iaf! Jag tror jag skrev förra gången att det inte blev någon körning på the highway men om jag inte gjorde det eller om du missat det så har jag inte gjort det. ÄN! Vi ska köra det är bara en fråga om när vi ska ha tid.
Okej men idag så har inte mycket blivit gjort, jag har suttit större delen av morgonen och fixat med min blogg och nu ska jag äta lite rester från kinamaten vi åt igår. Igår så råkade jag äta av den starka rätten... Var tvungen att dricka vatten ända tills jag somnade nästan! Jag får nog ta och vänja mig vid stark mat haha!
Iaf efter maten så tänkte jag ta en liten powerwalk runt kvarteret och sedan se om jag kan försöka göra ett försök till träning haha
Nytt land ny livstil!
Vi får se :P
Men jag tänkte i alla fall lägga ut lite bilder tillslut! Men jag har inget på huset än!
- På första bilden så e det skolan jag gick på ( jag vet inte hur man separerar på korten, de jävlas med mig! så jag skriver lite om bilderna här uppe så kan ni titta på bilderna sen) Jag bodde ju på övervåningen och hade lektioner på nedervåningen. Detta var bland det roligaste jag någonsin gjort!
- Andra bilden är bara lyckliga jag utanför skolan vid ängen som var utanför.
- Tredje bilden är i klassrummet då vi hade grupparbete sista dagen.
- Fjärde är en bild på den äckligaste hamburgare jag någonsin ätit, brödet satt fast (!!) i själva hamburgaren! Den var så torr att det var helt otroligt! Och jag vill kanppt gå in i detaljer om puddingen...
- Femte bilden är inne i kafeterien där vi åt frukost, lunch och middag.
- Sjätte bilden är på den roligaste polis jag någonsin mött!!! (bland de enda jag mött) Han förklarade lite hur det låg till med brott och straff och jag skrattade under hela hans föreläsning! Galet roligt!
- Efter den så e det en bild på baksidan av skolan och sedan påp en av dockorna vi övade hjärt och lungräddning på, de var lite... Udda och det tog ett tag innan man kunde sluta skratta åt dem varje gång man skulle försöka "rädda dens liv."
- Sen så är det bara några bilder jag tog från bussen då vi började närma oss New York. Jag ska lägga ut fler bilder på NY resan men jag tyckte jag hade hett ut nog mycket för idag.
Men nu så ska jag ta och äta lite lunch!
Kan också säga att jag hann med ett litet skype samtal med min farbror! Det var ett väldigt välkommet avbrott! :D
Amerika, woop woop!
Okej, jag har kört en sväng längs de Amerikanska vägarna och... Det var inte så farligt faktiskt! Det är ett ganska litet samhälle så det är inte så mycket bilar som cirkulerar. Jag har inte prövat på att köra på the highway utan det skulle vi göra idag men det blev inte. :(
Det sög för jag hade verkligen sett fram emot det, men vi ska fara en annan dag istället. bara frågan om när.
Just nu så kommer det lite tunga stunder då jag e hemma här och då blir det mycket att jag bara går å tänker, tänker på hemma och alla som är där och hur otroligt tråkigt det är att faktiskt vara i USA (!!!) men att inte kunna fara å se någonting.
Om det hade gått bussar så hade jag lätt tagit dem in till staden för att se mig omkring men det är inte riktigt sådan lokaltrafik här. Det förväntas att alla ska ha bil.
Men jag satt ute i solen och njöt ett tag och efter det så mådde jag mycket bättre! Jag tror jag behöver lite frisk luft och sol, jag sitter ju mest i mitt rum eller i köket där det inte är så mycket sol. Eller så leker jag med pojken i hans rum eftersom de tycker att det är för kallt att vara ute.
När jag sa till värdpappan att jag hade suttit ute å läst och sådant så tittade han på mig som att jag vore knäpp.
Men det är ju jätte kallt!! Var hans svar, men för mig så är det som en vårdag!
Och tydligen så ska det bli runt 20 grader varmt här om några dagar!! Kan knappt vänta! Så jag ska försöka göra till en ritual att försöka vara ute minst en timma per dag. Om det bara är att sitta ute å läsa eller vara ute å gå. Vem vet, jag kanske stöter på någon när jag går. (Jag tvivlar dock att de kommer att prata med mig, jag har en känsla att människor i sådana här samhällen är lite mer stängda.)
Del 4
Nu vet jag hur man tar sig ut ur huset, tydligen så låter dörrarna så fort man öppnar dem så piper dem till så det var helt normalt.
Tiden i skolan var bland det roligaste jag någonsin gjort! I början var jag nervös att jag inte skulle hitta någon att vara med men fort gick det att hitta de andra svenskarna och några andra från lite överallt som man kunde ha samtal med.
Jag bodde i en korridor med massa andra tjejer, det fanns tre våningar och jag bodde på den andra och på den första hade jag lektioner.
På tisdagen så var jag fruktansvärt trött eftersom jag kom in till mitt rum klockan ett-två på morgonen och gick upp sedan klockan sex på morgonen.
Jag somnade nästan under dagens lektioner tillsammans med nästan alla andra i samma klass som mig.
Men som jag skrev innan så hade jag otroligt roligt och det var en väldigt intressant upplevelse, emdan jag var där så tänkte jag att "detta var ju inget problem! Detta går ju hur bra som helst att vara hemifrån!" Jag kom dock på sedan att det var för att mellan alla lektioner och på kvällarna så kunde jag prata mycket svenska med de andra au pairerna. Jag behövde inte prata engelska hela tiden och det fanns alltid någon som förstod vad man kände!
Nu är det lite annorlunda, jag har bara varit i familjen några dagar men det är lätt att få känslan av isolering när jag inte har någon annan au pair eller någon i min ålder att prata med eftersom jag inte lärt känna någon. Från att kunna ta bilen och köra vart jag vill vilken tid på dygnet så har jag ingenstans att ta vägen förrutom mitt rum. Det har varit lite överväldigande vid stunder men jag vet att jag känner mig lite vissen för jag har inget att göra, det enda jag kan göra är att gå här hemma, städa lite, gå ut å gå en sväng men det enda jag kan gå till är ännu fler hus. Det blir instängt. Jag måste börja lära mig att köra i Amerikans trafik men föräldrarna är så upptagna att de inte riktigt har tid. Imorgon så ska vi fara ut en sväng men om jag ska köra eller dem vet jag inte.
Tills dess så kan jag bara sitta här, dricka mitt vatten och sitta vid datorn med en promenad då och då. Men det blir bättre! Det vet jag, måste bara ge det lite tid!
Aja men just idag är det nog bara bra om jag tar det lite lugnt eftersom jag har kännt mig lite krasslig, jag for ju typ i feber när jag reste förra veckan... Jag har bara varit här i en vecka, känns som att jag redan varit här en månad :P
Aja men tills vi hörs igen!
(Och ta det lugnt, när jag organiserat alla mina bilder så ska jag sätta upp dem här!)
USA, Del 3
Okej eftersom jag inte vågar gå ut nå mer (när jag öppnade ytterdörren så pep det till och jag blev rädd att jag satt igång något larm utan sprang bara ut en sväng) så tänkte jag att jag skulle kunna skriva lite till!
Okej vi satt då på planet för vår resa till NY och på planet så fick man två papper man var tvungen att fylla i för annars så skulle de inte släppa in oss. Saken var bara det att ingen visste hur vi skulle fylla i den. Efter lite om och men och mycket frågande till personalen på flygplanet så lyckades alla fylla i sina formulär och hoppades att de var korrekt ifyllda.
I en så skulle man kryssa för om man hade någon sorts mat med sig, en av tjejerna sa att om man bara hade det misnat godis i väskan så var man tvungen att skriva det för de var väldigt strikta och kunde då ta vara på godis och sådant. Man var även tvungen att skriva summan på allt man skulle lämna i USA när man for hem igen, tex presenter och sådant. Jag skrev bara upp en summa vad jag trodde att presenterna till Värdfamiljen skulle kosta för jag visste väl inte om jag skulle lämna nå kläder här när jag far hem igen och det är ju ändå ett år tills jag ska fara hem.
En sak jag också kanske borde säga var att mitt handbagage var så överfyllt och tungt att efter att ha släpat runt på den hela dagen så hade jag nästan fått blåsor på händerna!
De första två flygen hade jag kommit undan med att ha bagaget vid mina fötter eftersom jag hade som gömt den med hjälp av min jacka (jag tycker av någon anledning inte om att he upp mitt bagage) men sista flyget så var det aldeles för tajt med plats och jag ville kunna sträcka ut mina fötter eftersom det var en sådan lång flygtur.
Saken var bara den att det var så otroligt många som ksulle åka till NY att det knappt fanns någon plats kvar att he upp bagage på hyllorna. Och personalen sa att om vi inte hittade en plats så måste man lämna det bland bagagen och betala extra.
Jag hade min kamera, pengar, pass och allt sådant där viktiga saker i den väskan så jag ville absolut inte lämna den bland alla de stora bagagen! Jag tittade febrilt efter någonstans att sätta den men hål efter hål fylldes upp och jag visste inte vad jag skulle göra.
Men så tipsaden en av tjejerna jag satt bredvid om att det fanns ett hål i en av hyllorna som redan var stängda.
Efetr lite om och men så fick jag in den i hålet och kunde stänga!
Iaf, när vi klev av i NY så var klockan ca 20:25 tror jag den var (lokal tid) alltså ca 2:25 på natten hemma, och jag började ju min resa hemifrån klockan 8 på morgonen. Jag tror ni förstår att jag var goude så trött! :P
Men då började den låååååånga processen att få komma in i Amerika, de långa köerna, den långsamma personalen, den otroliga tröttheten som hängde över alla.
Tänk er att ni fått för er att dygna, ni går upp även tidigt och sitter kanske å tittar på tv. Men så blir ni så trötta att ni tänker "Nu skiter jag i det här å går och lägger mig." Precis när ni tänker så, då ni är som tröttast.
Ja DÅ ställer ni er i en kö och står där i ca 30 min för att sedan bli intervjuad, packa väska, hämta din enorma väska, fast först hitta den så klart, gå igenom en säkerhetsspärr och sedan när ni är sååå nära att komma igenom. Komma fram till de som ska kolla om ni har någon sorts mat i väskan och då bli tvungen att gräva fram allt och packa om.
Jag hade dock turen att då det blev min tur att visa att jag hade med mig godis i väskan så tittade vakten på lappen och frågade vad för mat jag hade med mig.
Jag svarade att det var svenskt godis till min värdfamilj, han tittade på mig och gav tillbaka lappen och sa ha en bra kväll. Förvånad stod jag kvar och stirrade på honom med min trött hjärna så han skrattade bara och sa att jag kunde gå.
Svävande på moln gick jag igenom och började gå mot bussarna, innan jag går ut så hör jag en av vakterna ropa till en annan "Sånna där skor har jag! De är super sköna, jag måste ha typ tre par hemma!" Så ser jag hur han pekar på mina skor. Jag hade på mig mina vandrar skor som är de skönaste skor jag någonsin haft, så jag förstår att han har likadana. :D
Men nu kom min värdmamma och pojken hem så jag ska möta upp dem och fråga hur tusan man tar sig ut ur huset utan att trigga ett larm :P
Tills nästa gång!!
USA, Del 2
Okej vars var jag... Jo jag hade precis lämnat in mitt bagage i Stockholm och skulle nu fara till London.
Jag och den andra tjejen från Luleå gick igenom säkerhetsgrejen (Vilket jag har kommit till att hata nu efter allt resande) och väntade sedan på vårat plan. Vi hittade inte någon annan som skulle fara som au pair för det var lite svårt att lista ut vilka som skulle åka med oss och vilka som bara var vanliga ungdommar ute på resa.
Men vi klev på planet och reste till London, inne på planet så satt jag mitt emot en tjej som skulle som au pair så vi satt och pratade hela resan dit om mesta dels hur fruktasvärt nervösa vi var.
Väl i London så lyckades vi samla ihop alla avenska au pairer och gick i samlad trupp till nästa säkerhetskontroll, jag var väldigt nervös att min väska inte skulle skickas vidare till New York men jag försökte att inte tänka på det så mycket.
Jag trodde att vi skulle ha gott om tid till planet eftersom jag hade hört att det var i samma terminal som vi var i så vi stod alla lungt och väntade på att alla skulle komma igenom. Men så fick en tjej gå tillbaka och öppna sin väska eftersom det hade varit någon sorts vätska tror jag som hon inte hade plastat in, jag kanske ska säga att även jag fick gå tillbaka en sväng eftersom jag hade skorna på mig och var tvungen att ta av mig dem och he dem på genom röntgen.
Så innan hon var klar så hade tiden rusat iväg och vi insåg, efter att ha tittat lite på skyltarna att vi var tvugna att åka ett tåg till rätt terminal där vårat flyg skulle gå.
Vi hade ca 15 minuter tills de skulle stänka gaten och det stod att man borde ta ca 20 minuter på sig att gå till den den terminalen.
Snacka om att vi blev stressade, alla sprang längs korridorerna för att hinna med tåget. Vi kom på tåget och jag trodde att det skulle ta flera minuter innan vi skulle vara framme men efter bara nån minut så var vi framme vid första stoppet och vi skulle av på andra. Så när vi var framme vid gaten så var det en lång kö och gott om tid att vänta.
Så det blev inte så mycket tid i London vilket var lite synd om jag vetat hur ont i benen jag skulle få av att sitta i ett plan sen i ca 8 timmar. Men planet vi åkte till NY med var mycket mer fancy och större än vad jag någonsin har sett tidigare. 1 klass var helt ptroligt, alla hade var sitt bås med väggar och en säng som de kunde ligga eller sätta upp som en stol med tv och fläkt och sånt. När man gick förbi dem så blev man väääldigt avundsjuk kan jag säga er.
Men när jag kom fram till mitt säte så tyckte jag inte så synd om mig själv längre, det var nog med plats för benen och på alla platser så var det en liten skärm i stödet framför sig så man kunde titta på film och tv serier!
Jag såg Taken 2 (inte i närheten lika bra som Taken 1) Hotel Transylvania (sjukt rolig!) och jag såg ett avsnitt av Family guy och en film till men jag kan inte komma ihåg vilken.
Men det fanns massa filmer både nya och gamla!
Jag satt även bredvid två tjejer som skulle vara au pairer så jag pratade med dem också innan man halv sov och tittade på film.
Så det flygplanet var lätt det bästa planet på heeeela resan från Sverige till NY!
Jag kan även nämna att när jag for på morgonen så måddde jag skit och kände mig inte social på något sätt, men ändå så har jag aldrig varit så social i hela mitt liv som jag var på den dagen och resten av veckan.
E riktigt stolt över mig själv, bara resan till NY och veckan på skolan så har jag skjutit i höjden när det gäller att vara social.
Just nu så är jag hemma hos familjen och än så länge så trivs jag otroligt bra! Just nu så e jag ensam hemma förutom pappan som jobbat natt och ska sova. Jag ska nog försöka gå ut lite och se mig omkring. Husen är otroliga!! Trodde aldrig att jag skulle få bo i ett sådant här hus någonsin.
Som ni kanske förstår så skriver jag allt i delar eftersom det är så mycket som har hänt och för mycket att skriva i en sittning. det blir jobbigt för er att läsa och irrriterande för mig att skriva.
Tills nästa gång! See ya!
USA!! Min resa del1
YES!!! Till slut så lyckades jag få datorn att koppla upp sig på internet!
Okej nu har jag mycket att gå igenom och min dator får snart slut batterier och jag sitter i en korridor eftersom detta är det enda stället man kan få en bra internet sändning på sin dator. Så jag skriver i delar :)
I måndags så tog jag adjö av min underbara och fantastiska hund (haha ja och även min uuuunderbara familj och vi får inte glömma lilla tussi men hon sprang bara ifrån mig när jag försökte krama hennne.)
Det var inte roligt men det gick bättre än vad jag förväntat mig, jag trodde jag skulle storböla under hela flygresan ned till stockholm men istället så snarkade jag mellan två herrar. En Finsk man som var väldigt trevlig och bjöd mig på tuggummi när jag insett att jag inte skulle få tag på mitt paket av tuggummi!
Men jag sa då adjö, fällde några tårar och klev på planet.
Det hände förståss en massa tråkiga saker mellan men jag orkar inte skriva det.
I Stockholm så mötte jag upp en tjej som också flög från Luleå men med ett annat plan, med henne så hämtade jag mina väskor (som var väldigt tunga, jag fick nästan blåsor i handen när jag släpade runt på mitt enorma handbagage) och sen så begav vi oss till stället vi skulle skriva in oss för flyget till London.
Jag kan även säga att jag började min resa klockan åtta, dvs att jag gick upp halv sju. Bara så ni vet.
Vi skulle möta upp de andra au pairerna från Sverige där men efter att vi stått å tittat ett tag så insåg vi att de stod spritt i kön redan så vi tänkte att vi lika gärna kunde logga in oss då också.
Efter lite stånk å stön så fick jag INTE min biljett utan apparaten som jag klickat på sa att det inte gick, detta hände för nästan alla som stod vid apparaterna och skulle logga in sig.
Så vi fick snällt stå i kön och sedan förklara för den extremt uttråkade kvinnan vid incheckningen att jag inte kunde få min biljett. Hon blängde på mig och fixade sedan min biljett, och en sak jag glömde nämna är att jag hade 6 kilo övervikt reddan i Luleå, men kvinnan vid väskinlämningen log bara ock sa att det inte gjorde något så jag behövde inte betala! Snacka om glad Sofia!
Men jag var säker att jag skulle betala vidd den buttra kvinnan, men döm min förvåning när hon tittade på vågen och bara skickade vidare den!
Jag var överlycklig!
Men vad som hände sen får ni vänta på för nu tar min abatterier slut och jag ska äta frukost :P
För sen så ska jag till NEW YORK CITY!!!!!!!! Sug på den du!!!! :D