Mitt Svenska liv i USA

Nu vet jag hur man tar sig ut ur huset, tydligen så låter dörrarna så fort man öppnar dem så piper dem till så det var helt normalt.

 

Tiden i skolan var bland det roligaste jag någonsin gjort! I början var jag nervös att jag inte skulle hitta någon att vara med men fort gick det att hitta de andra svenskarna och några andra från lite överallt som man kunde ha samtal med.

Jag bodde i en korridor med massa andra tjejer, det fanns tre våningar och jag bodde på den andra och på den första hade jag lektioner.

På tisdagen så var jag fruktansvärt trött eftersom jag kom in till mitt rum klockan ett-två på morgonen och gick upp sedan klockan sex på morgonen.

Jag somnade nästan under dagens lektioner tillsammans med nästan alla andra i samma klass som mig. 

Men som jag skrev innan så hade jag otroligt roligt och det var en väldigt intressant upplevelse, emdan jag var där så tänkte jag att "detta var ju inget problem! Detta går ju hur bra som helst att vara hemifrån!" Jag kom dock på sedan att det var för att mellan alla lektioner och på kvällarna så kunde jag prata mycket svenska med de andra au pairerna. Jag behövde inte prata engelska hela tiden och det fanns alltid någon som förstod vad man kände!

Nu är det lite annorlunda, jag har bara varit i familjen några dagar men det är lätt att få känslan av isolering när jag inte har någon annan au pair eller någon i min ålder att prata med eftersom jag inte lärt känna någon. Från att kunna ta bilen och köra vart jag vill vilken tid på dygnet så har jag ingenstans att ta vägen förrutom mitt rum. Det har varit lite överväldigande vid stunder men jag vet att jag känner mig lite vissen för jag har inget att göra, det enda jag kan göra är att gå här hemma, städa lite, gå ut å gå en sväng men det enda jag kan gå till är ännu fler hus. Det blir instängt. Jag måste börja lära mig att köra i Amerikans trafik men föräldrarna är så upptagna att de inte riktigt har tid. Imorgon så ska vi fara ut en sväng men om jag ska köra eller dem vet jag inte.

Tills dess så kan jag bara sitta här, dricka mitt vatten och sitta vid datorn med en promenad då och då. Men det blir bättre! Det vet jag, måste bara ge det lite tid!

 

Aja men just idag är det nog bara bra om jag tar det lite lugnt eftersom jag har kännt mig lite krasslig, jag for ju typ i feber när jag reste förra veckan... Jag har bara varit här i en vecka, känns som att jag redan varit här en månad :P

 

Aja men tills vi hörs igen!

 

(Och ta det lugnt, när jag organiserat alla mina bilder så ska jag sätta upp dem här!)