USA, Del 2

Okej vars var jag... Jo jag hade precis lämnat in mitt bagage i Stockholm och skulle nu fara till London.
Jag och den andra tjejen från Luleå gick igenom säkerhetsgrejen (Vilket jag har kommit till att hata nu efter allt resande) och väntade sedan på vårat plan. Vi hittade inte någon annan som skulle fara som au pair för det var lite svårt att lista ut vilka som skulle åka med oss och vilka som bara var vanliga ungdommar ute på resa.
Men vi klev på planet och reste till London, inne på planet så satt jag mitt emot en tjej som skulle som au pair så vi satt och pratade hela resan dit om mesta dels hur fruktasvärt nervösa vi var.
Väl i London så lyckades vi samla ihop alla avenska au pairer och gick i samlad trupp till nästa säkerhetskontroll, jag var väldigt nervös att min väska inte skulle skickas vidare till New York men jag försökte att inte tänka på det så mycket.
Jag trodde att vi skulle ha gott om tid till planet eftersom jag hade hört att det var i samma terminal som vi var i så vi stod alla lungt och väntade på att alla skulle komma igenom. Men så fick en tjej gå tillbaka och öppna sin väska eftersom det hade varit någon sorts vätska tror jag som hon inte hade plastat in, jag kanske ska säga att även jag fick gå tillbaka en sväng eftersom jag hade skorna på mig och var tvungen att ta av mig dem och he dem på genom röntgen.
Så innan hon var klar så hade tiden rusat iväg och vi insåg, efter att ha tittat lite på skyltarna att vi var tvugna att åka ett tåg till rätt terminal där vårat flyg skulle gå.
Vi hade ca 15 minuter tills de skulle stänka gaten och det stod att man borde ta ca 20 minuter på sig att gå till den den terminalen.
Snacka om att vi blev stressade, alla sprang längs korridorerna för att hinna med tåget. Vi kom på tåget och jag trodde att det skulle ta flera minuter innan vi skulle vara framme men efter bara nån minut så var vi framme vid första stoppet och vi skulle av på andra. Så när vi var framme vid gaten så var det en lång kö och gott om tid att vänta.
Så det blev inte så mycket tid i London vilket var lite synd om jag vetat hur ont i benen jag skulle få av att sitta i ett plan sen i ca 8 timmar. Men planet vi åkte till NY med var mycket mer fancy och större än vad jag någonsin har sett tidigare. 1 klass var helt ptroligt, alla hade var sitt bås med väggar och en säng som de kunde ligga eller sätta upp som en stol med tv och fläkt och sånt. När man gick förbi dem så blev man väääldigt avundsjuk kan jag säga er.
Men när jag kom fram till mitt säte så tyckte jag inte så synd om mig själv längre, det var nog med plats för benen och på alla platser så var det en liten skärm i stödet framför sig så man kunde titta på film och tv serier!
Jag såg Taken 2 (inte i närheten lika bra som Taken 1) Hotel Transylvania (sjukt rolig!) och jag såg ett avsnitt av Family guy och en film till men jag kan inte komma ihåg vilken.
Men det fanns massa filmer både nya och gamla!
Jag satt även bredvid två tjejer som skulle vara au pairer så jag pratade med dem också innan man halv sov och tittade på film.
Så det flygplanet var lätt det bästa planet på heeeela resan från Sverige till NY!
Jag kan även nämna att när jag for på morgonen så måddde jag skit och kände mig inte social på något sätt, men ändå så har jag aldrig varit så social i hela mitt liv som jag var på den dagen och resten av veckan.
E riktigt stolt över mig själv, bara resan till NY och veckan på skolan så har jag skjutit i höjden när det gäller att vara social.
Just nu så är jag hemma hos familjen och än så länge så trivs jag otroligt bra! Just nu så e jag ensam hemma förutom pappan som jobbat natt och ska sova. Jag ska nog försöka gå ut lite och se mig omkring. Husen är otroliga!! Trodde aldrig att jag skulle få bo i ett sådant här hus någonsin.
 
Som ni kanske förstår så skriver jag allt i delar eftersom det är så mycket som har hänt och för mycket att skriva i en sittning. det blir jobbigt för er att läsa och irrriterande för mig att skriva.
 
Tills nästa gång! See ya!

Kommentarer
Syrran säger:

Härligt jobbat syrran! :) Jag är stolt över dig också

2013-01-15 | 15:31:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback