Mitt Svenska liv i USA

Okej eftersom jag inte vågar gå ut nå mer (när jag öppnade ytterdörren så pep det till och jag blev rädd att jag satt igång något larm utan sprang bara ut en sväng) så tänkte jag att jag skulle kunna skriva lite till!

 

Okej vi satt då på planet för vår resa till NY och på planet så fick man två papper man var tvungen att fylla i för annars så skulle de inte släppa in oss. Saken var bara det att ingen visste hur vi skulle fylla i den. Efter lite om och men och mycket frågande till personalen på flygplanet så lyckades alla fylla i sina formulär och hoppades att de var korrekt ifyllda.

I en så skulle man kryssa för om man hade någon sorts mat med sig, en av tjejerna sa att om man bara hade det misnat godis i väskan så var man tvungen att skriva det för de var väldigt strikta och kunde då ta vara på godis och sådant. Man var även tvungen att skriva summan på allt man skulle lämna i USA när man for hem igen, tex presenter och sådant. Jag skrev bara upp en summa vad jag trodde att presenterna till Värdfamiljen skulle kosta för jag visste väl inte om jag skulle lämna nå kläder här när jag far hem igen och det är ju ändå ett år tills jag ska fara hem.

En sak jag också kanske borde säga var att mitt handbagage var så överfyllt och tungt att efter att ha släpat runt på den hela dagen så hade jag nästan fått blåsor på händerna!

De första två flygen hade jag kommit undan med att ha bagaget vid mina fötter eftersom jag hade som gömt den med hjälp av min jacka (jag tycker av någon anledning inte om att he upp mitt bagage) men sista flyget så var det aldeles för tajt med plats och jag ville kunna sträcka ut mina fötter eftersom det var en sådan lång flygtur.

Saken var bara den att det var så otroligt många som ksulle åka till NY att det knappt fanns någon plats kvar att he upp bagage på hyllorna. Och personalen sa att om vi inte hittade en plats så måste man lämna det bland bagagen och betala extra.

Jag hade min kamera, pengar, pass och allt sådant där viktiga saker i den väskan så jag ville absolut inte lämna den bland alla de stora bagagen! Jag tittade febrilt efter någonstans att sätta den men hål efter hål fylldes upp och jag visste inte vad jag skulle göra.

Men så tipsaden en av tjejerna jag satt bredvid om att det fanns ett hål i en av hyllorna som redan var stängda.

Efetr lite om och men så fick jag in den i hålet och kunde stänga!

 

Iaf, när vi klev av i NY så var klockan ca 20:25 tror jag den var (lokal tid) alltså ca 2:25 på natten hemma, och jag började ju min resa hemifrån klockan 8 på morgonen. Jag tror ni förstår att jag var goude så trött! :P

Men då började den låååååånga processen att få komma in i Amerika, de långa köerna, den långsamma personalen, den otroliga tröttheten som hängde över alla.

Tänk er att ni fått för er att dygna, ni går upp även tidigt och sitter kanske å tittar på tv. Men så blir ni så trötta att ni tänker "Nu skiter jag i det här å går och lägger mig." Precis när ni tänker så, då ni är som tröttast.

Ja DÅ ställer ni er i en kö och står där i ca 30 min för att sedan bli intervjuad, packa väska, hämta din enorma väska, fast först hitta den så klart, gå igenom en säkerhetsspärr och sedan när ni är sååå nära att komma igenom. Komma fram till de som ska kolla om ni har någon sorts mat i väskan och då bli tvungen att gräva fram allt och packa om.

Jag hade dock turen att då det blev min tur att visa att jag hade med mig godis i väskan så tittade vakten på lappen och frågade vad för mat jag hade med mig.

Jag svarade att det var svenskt godis till min värdfamilj, han tittade på mig och gav tillbaka lappen och sa ha en bra kväll. Förvånad stod jag kvar och stirrade på honom med min trött hjärna så han skrattade bara och sa att jag kunde gå.

Svävande på moln gick jag igenom och började gå mot bussarna, innan jag går ut så hör jag en av vakterna ropa till en annan "Sånna där skor har jag! De är super sköna, jag måste ha typ tre par hemma!" Så ser jag hur han pekar på mina skor. Jag hade på mig mina vandrar skor som är de skönaste skor jag någonsin haft, så jag förstår att han har likadana. :D

 

Men nu kom min värdmamma och pojken hem så jag ska möta upp dem och fråga hur tusan man tar sig ut ur huset utan att trigga ett larm :P

 

Tills nästa gång!!