Another day, another Nap

Så idag så fick jag tillslut för mig att läsa ett tidningsklipp som farmor skickat till mig angående min förra skola, tydligen så har det varit bråk och oroligheter där och de blev tillslut tvugna att låsa dörrarna för att känna sig trygga.
Jag kan inte säga att jag är förvånad över att den skolan har gått ned i en spiral, jag var själv i en liknande situation (inte lika extrem) och allt tystades snabbt ned av rektorn som bara sa att det var skojj och lek och inget att bry sig om.
Det är en ny rektor nu men det verkar som att det är samma mentalitet, om vi tystar ned det så har det inte hänt. Jag kan inte förstå varför skolor i allmänhet vill tysta ned allt som har med mobbning att göra för att senare säga att de inte har någon mobbning alls på skolan, jag kan inte förstå varför allt ska tystas ned så hårt. Det är inte undra på att de mobbade barnen inte säger något eftersom inget kommer att hända om inte föräldrarna börjar protestera. Det är inte undra på att barnen inte säger något om de vuxna man går till inom skolan tittar en rakt i ögonen och säger att det inte hänt.
Vi har "Friends" kampanjen som gör att en eller två personer i varje klass väljs som en person som ska stoppa de andra från att mobba och vara med dem som är ensamma, bra ide, om det inte vore den detaljen att den personen blir vald av klassen och ingen kommer att rösta på den person som faktiskt kan göra något. De kommer att rösta på den som är populärast och hela grejen förvandlas till en populär tävling, varför? För att de är tonåringar! De lever i en värld annorlunda från våran, vänner har högre prioritet än din egen säkerhet. Vad dina vänner tycker tycker också du.
Att vara en tonåring är ingen lek i parken, så mycket ändras under så lite tid att en liten sak för dig kan vara en norm sak för dem. Så att ha en vuxen säga att det inte är en stor sak att vad de andra gör eller säger till dig är förkrossande för dem. För vem kan de gå till?
Sina förälldrar är det självklara valet men tänk lite, när du var mitt uppe i din tonårsfas, hur mycket kontakt hade du med dina föräldrar? Gick du till dem angående allt? Nej det gör du inte, eller större delen av tonåringarna gör inte detta. Vilket är helt normalt eftersom (och nu får jag faktiskt användning av min "utbildning") tonåringarna går igenom en frigörnings fas som är då barn blir mer självständiga och "går över till den vuxna sidan." Det är därför inget blir rätt, vad man än gör för en tonåring så blir allt fel men det e bara för att dem går igenom en psykologisk fas.
Så vad jag säger är att de kommer inte att gå till sina föräldrar, lärare och rektorer på skolan tror dem inte eller puttar allt under mattan och resten av oss kan bara titta på och rycka håret från våra skallar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback