Skulle du prata till dina vänner på det sätt som du pratar till dig själv?

Jag har tänkt på det ett tag nu, skulle jag prata till kompisar på samma sätt som jag pratar till mig själv? Hur kommer det sig att man kan komplimenta vänner och familj och även främlingar men så fort man ställer sig framför spegeln så börjar man genast försöka hitta alla nackdelar som möjligen kan finnas. Den viktigaste personen som du måste ta hand om är dig själv.
Jag skulle aldrig säga det jag har tänkt om mig själv till en annan person, skulle du? Om du tänker riktigt noga, skulle du kunna säga exakt samma sak till någon annan det du tänker till dig själv? Om inte, vad ger dig rätten att behandla dig själv på det sättet? Vars i dina tankegångar är det acceptabelt att prata så till sig själv.
Jag brukade knappt kunna titta mig i spegeln utan att omedelbart hitta tre eller fyra saker jag inte gillade men nu så har jag tvingat (ja, tvingat. Det händer inte under en natt haha) Att se alla mina tillgångar, nu kan jag komma på mig själv att titta i spegeln och gå: Daaaaaaaaamn!!!!! You beautiful!
Jag blir glad att titta i spegeln istället för att snabbt springa förbi spegeln.

Nu blev det allvarligt men jag är ensam 6 timmar varje dag med inte mycket att göra så det gör att man börjar tänka haha

Se ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback