Mitt Svenska liv i USA

Jag skämms nästan, de senaste månaderna så har det hänt massor men jag har inte en enda gång lyft ett finger för att skriva något.... Inte här iaf, det är för lätt att bara skriva på Facebook nu för tiden! Jag skyller på det haha

 

Men som de flesta vet så har jag bytt familj, efter 6 månader så gjorde jag mitt svåraste beslut någonsin! 

Så länge så försökte jag intala migsjälv att jag hade det bra! Jag hade ett rum med eget badrum, jag bodde i ett gigantiskt hus som var riktigt fint. Jag hade en egen bil som jag kunde låna när jag ville, jag hade bara ett barn att ta hand om! 

Men man kan bara lura sig själv så pass länge... Rummet blev till ett fängelse, huset blev ekande tomt, bilen tog mig inte bort ifrån ångesten jag hade och jag hade ingen koppling eller "kemi" med pojken. Jag var konstant ledsen, hade ångest attacker och jag satt bara uppe i mitt rum eller var hos mina kompisar (som var livräddare!!! Glömmer det aldrig!) Jag ville inte byta familj för det var i mina ögon att misslyckas, jag bet istället ihop och tänkte att det fanns de som hade det värre än mig. Min relation med mamman blev värre och pappan gled runt och var knappt närvarande. 

Tillslut så insåg jag att jag har slösat 6 månader av mitt liv som skulle vara bland den bästa tiden i mitt liv! Varje dag när jag kom hem så mådde jag fruktansvärt! Jag ville INTE känna så i ytterligare 6 månader, det ena ledde till det andra och efter en massa saker och fruktansvärt dåligt hanterade situationer av min kontaktperson så hamnade jag i en rematch. Vilket betydde att jag skulle byta familj, i två veckor skulle jag nu vara tvungen att bo i huset där ingen ville att jag skulle vara kvar och jag ville defenitift inte vara där. 

Jag var beredd att fara hem, det var bara när jag pratade med min familj som de lyckades övertala mig om att åtminstonde pröva en gång till och inte fara hem.

Jag pratade med en familj som verkade okej men det känndes inte bra så det blev ingen matchning där, jag fick fler profiler och tiden började rinna ut men så fick jag ett samtal från min mobil en kväll.

 

Det var från en mamma som ringde från Washington DC, vi pratade i ca 2 timmar om allt och ingenting och samma kväll så bestämde vi att jag skulle fara dit!

Jag visste redan då att detta var en perfekt familj för mig! De hade tre pojkar, en hund och de bodde på landet, ca 1h från downtown.

Från stunden jag kom hit så har jag fått ett hem! Jag har fått tre extra bröder, en hund och ett extra set av föräldrar. Jag och Mamman lagar mat tillsammans, pratar och ser på filmer. 

 

Beslutet att byta familj var det värsta och helt klart det bästa jag någonsin har gjort! 

Jag delar badrum med pojkarna, huset är perfekt för familjen (inte så stort att det ekar när man är själv) hunden insisterar på att putta upp min dörr tidigt på morgon och dreggla mig i ansiktet. men jag Älskar det här!

 

Vad jag har lärt mig dock är att alltid!!!! Lyssna på din magskänsla, och säg nått om det är något som stör dig!! Sitter du bara å håller tyst så kommer inte problemet att lösa sig, det kommer bara att växa!

 

Men nu så ska jag leka krig med killarna och den här gången så ska jag banne mig vinna!!!

Wish me luck!