Mitt Svenska liv i USA

Jag måste ju erkänna att jag (som många andra) har dåliga dagar. Ta till exempel söndagen, jag vaknade (som vanligt när jag jobbar helg) lite innan 8:30 och gick ned för att äta frukost. Mamman hade innan sagt att jag kunde komma ned då men att hon trodde inte pojken skulle vakna förrens klockan nio. Så jag förväntade mig en stillsam frukost och att faktiskt kunna äta en frukost direkt då jag vaknar då jag vanligtvis måste jäkta på pojken på morgon till skolan och hinner inte äta förrens de far. Gå upp tidigare säger ni?? Pfft! Och missa min undersköna sömn! Never!

Aja men jag kom ner och gjorde iordning min vanliga skål med mjölk och deras supergoda (och nyttiga) flingor, jag sättter mig ned och hör små springande steg. PANG så var den stillsamma frukosten förstörd, ta det inte fel nu, jag gillar pojken, bara inte direkt på morgonen när jag sitter i pyjamas och han hoppar runt en och skriker att han vill ha mjölk och en saga.

Jag fick förklara för honom att jag måste få äta frukost först så då satt han och stirrade på mig tills jag var klar.

Så morgonen hade ingen bra start, blev inte bättre av att han spenderade större delen av dagen till å skrika, gråta, gnälla, springa iväg och vara en allmän femåring. Kan säga att jag hade stunder då jag verkligen fick tvinga mig att le mot honom men att dömma från hans reaktioner när jag gjorde så så skulle jag gissa på att det inte var ett fagert leende.

Aja men när kvällen kom så stöp jag i säng och hoppades på bättre dagar.

Alla har dåliga dagar och jag är inget undantag, det gäller bara att ta sig igenom dessa dagar utan att explodera som är det svåra. Men det hjälper att tänka att jag sedan kan gå tillbaka till mitt lilla rum och göra vad tusan jag vill! (dvs oftast se på serier eller film haha.)

Men det finns bra dagar också, idag var en stressig dag med sena pappor (host) och lite annat smått och gott, men man kan inte låta bli att tycka att detta var rätt val av mig.

 

Jag duschar pojken varje dag och idag så hade jag ett halsband som det stod "I (ett hjärta) U" alltså typ "I love you" på, han betraktade detta halsband och pekade sedan på det.

Pojken: "What does it mean?"

Jag "What do you think?"

Efter en stund av att fundera så svarar han "I Love you?"

Jag "Yes!" Sedan så spenderar jag en stund av att förklara varför det stod U istället för YOU.

Pojken: "But who is it for? Your family?"

Jag: "For everyone I love."

Pojken tittar en stund på mig igen och säger sedan: "Do you love me?" 

Jag (lite smått chockad) svarar: "Yeah I love you."

Pojken: "Why? I´m not your family."

Jag: "I don´t only love my family, I love my friends too. And you are my friend right? (Pojken nickar) Then I love you!" Pojken ger mig det största leendet ever och följer sedan efter mig som en blodigel! 

Hahaha han kan vara riktigt söt också, dock så vägrar han fortfarande att krama mig men han höll min hand idag och det vägrar han göra för sin mamma och pappa! Framsteg, framsteg! :D 

Hur som hellst så ska jag antagligen sitta på youtube i nån timma innan jag stupar i min underbara säng, sjukt skön och STOR säng! Snacka om att jag brer ut mig haha.

Jag vaknade en gång mitt i natten och trodde att tussi låg vid mina fötter och att jag hade puttat till henne men när jag vaknade till så var det bara en av mina sängkamrater (Senior Tussimo eller Hello Kitty) som hade lyckats ta sig ned till mina fötter. Då blev jag lite ledsen, men så kramade jag om Senior Tussimo och somnade igen haha.

Utan dem två vet jag inte vad jag gjort!!!

Gó natt!