Mitt Svenska liv i USA

Just nu så knatar livet på, dagarna flyger fram! Jag har så roligt med pojkarna samtidigt som jag kan slappna av att det känns som att jag vaknar och sedan så är det dags att gå och lägga mig.

Det är en helt anna sak att "jobba" här, I St Louis så hade jag inte en enda paus, varje dag i ca 8-9 timmar så satt jag på golvet med pojken och lekte med alla hans leksaker. Jag fick inte ens ta en 10 min paus. Någon kanske tänker att "vadå då, det enda du behöver göra är att sitta där å leka! Hur svårt e det?!" Okej, gör såhär. Köp ett gäng plastfigurer och sätt dig sedan på golvet, börja sedan leka med dem. Du MÅSTE göra alla ljud som de gör och de får inte lämna din hand för att orörliga ligga på golvet. Då och då så kastar du dem tvärs över rummet eftersom din "lekkamrat" bestämde sig för att du inte ska leka med den längre. Och varje gång du föreslår att göra något annat så sitt bara kvar för din "lekkamrat" har inte tänkt göra något annat. Gör så 8-9 timmar, varje dag, 6 dar i veckan. Du kommer att bli lite hjärndöd. Men prova så får du se själv!

 

Men pojkarna här! De är bröder! De leker tillsammans! Jag behöver inte leka med dem hela dagarna, jag är med när de vill ha med mig (vilket brukar vara när de leker krig) och annars så kan jag bara titta över hur de leker.

Det är helt otroligt!! Första dagarna hade jag panik eftersom jag visste inte vad jag skulle göra, nu har det blivit vardag.

Jag är så oerhört glad att jag kom hit, detta är verkligen en tid som jag aldrig kommer att glömma! (Eller vilja glömma haha)

 

Det enda tunga just nu e att jag saknar er alla där hemma! 

Puss å kram på er alla!