I learn every time I bleed

Vårens underbara strålar har börjat värma upp min kalla botten,
Medan jag tittar mot solens leende så märker jag hur mitt egna leende växer fram och jag kan andas, jag andas med djupa andetag och känna att allting kommer att fixa sig.
Allting har en tendens att göra det.
Det som ligger framför mig är vita sidor som väntar på att bli skrivna, nu är det bara upp till mig att fatta tag i pennan och låta handen fara fritt fram.
Det är med ett hjärta med blandade känslor som jag ser fram mot studenten och "vuxenlivet". Men mest med förhoppningsfulla ögon och en skrivsugen hand.

P.S. Den bästa systern någonsin far "hem" idag :( Så ha det bra syrran och vi ses förhoppningsvis till påsk D.S.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback