I brist på annat...
Det gråa regnet smattrade mot taken på husen som stod uppställda i en rak linje, de påminde vagt om soldater som väntade på order.
Träden vek sig svagt från tyngden av regnet som fastnade i grenarna och vinden gled sakta över marken.
Mitt på gatan så stod en skugga av något som en gång var en flicka med hopp, drömmar och kärlek.
Hon tittade på husen som verkade vänta på henne, vänta på vad hon skulle göra.
Håret klistrade sig mot hennes ansikte och hon riktade blicken mot ett av husen, för ett ögonblick så verkade luften stanna upp och omgivningen hålla andan.
Hon gick sakta fram till huset och ställde sig mitt emot det, den var inte olik de andra husen förutom en flamingostaty med bleknade färger som stod framför en rabatt med vissnande blommor. Genom fönstret så kunde hon se hur en stor man satt vid ett bord i vad som såg ut att vara köket, han pratade med en kvinna med bister uppsyn. Hennes smala läppar var hårt sammanpressade medan hon lyssnade på mannens prat.
Flickan lade huvudet på sned och tittade på paret med kalla ögon, efter en stund så tog hon ett tvekande steg fram innan hon stannade med ett ryck och tittade sig omkring. När hon inte såg någonting så gick hon ända fram till dörren och knackade på. Ett grymtande ljud hördes på andra sidan av dörren och det rasslade till i den innan den öppnades.
Mannen stack ut huvudet och började fräsa åt flickan innan han frös till och stirrade på henne med vidöppna ögon. Hans mun skälvde som för att säga något men han fick inte fram något.
Flickan lade huvudet på sned en gång till och tog ett steg mot mannen som ryckte kraftigt till och backade in i hallen. Kvinnan ropade inifrån köket och tittade sedan in i hallen där även hon frös till och stirrade på flickan.
- Rose.
Flickan gick ned längs gatan med något som hon skulle beskriva som ett leende, regnet öste ned men det brydde hon sig inte om, hon lämnade huset bakom henne. Stora lågor slickade taket och trängde sig ut genom fönster och vrår.
Flamingon bubblade och fräste av värmen och gav sedan upp i något som lät som en suck när den sjönk ihop.
Det tog inte länge innan hela huset var i lågor och allting i det.
Flickan sneglade sig över axeln en sista gång och stoppade sedan ned sina händer i rockfickorna innan hon fortsatte ut i skuggorna och försvann.
Sofia Sundström