There was a time...
Min mobil har precis just gett mig ett stort *fuck you* och flinar åt mig där den ligger. Jag kan se nu medans jag skriver hur den planerar att förstöra mitt liv ännu mer.
Den har sakta men säkert (eller det är mer jag som har insett att den inte är så fantastisk som jag först tyckte) börjat ge upp. Den lägger av, vägrar att svara, hänger upp sig och allmänt fuckar upp mitt liv. Den gör det då inte så speciellt bättre, förutom snabbknappen som jag har till Facebook. Eller ja, det hjälper inte så mycket heller eftersom jag försöker att inte sitta där så ofta.
Imorgon så far syrran till Barcelona för en sista semester innan skolan börjar, jag är avis nå jävulst men jag biter ihop och tar det med en nypa salt. Jag sparar i alla fall pengar. De lilla jag har kvar.
Jag måste ju börja spara tills då jag ska fara och hälsa på Marika i Stockholm. Det ska bli intressant att se hur hon bor och hur hon har det.
Jag har nog själv inte fattat än att jag inte ska tillbaka till skolan, jag läste i tidningen att på måndag så börjar skolan om gymnasiet och själv så sitter man här. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att få panik ungefär den veckan och verkligen inse att jag är arbetslös utan inkomst och utan något att göra förrutom att sitta hemma och söka jobb.
Jag har inte råd med annat. Det kommer stunder då jag bara vill packa väskan med lite saker och sticka iväg någonstans, få ett nytt perspektiv på saker och ting. Men då slår verkligheten ned på en och man sitter kvar här i Arnemark och klickar sig trött mellan annonser från annonser på arbetsförmedlingens hemsida.
Aja, jag tröstar mig med en bra bok och några roliga klipp på youtube och fortsätter sedan med mitt sökande. Rätt som det är så får jag ett samtal som förändrar mitt liv, förhoppningsvis åt det bra hållet.
Den har sakta men säkert (eller det är mer jag som har insett att den inte är så fantastisk som jag först tyckte) börjat ge upp. Den lägger av, vägrar att svara, hänger upp sig och allmänt fuckar upp mitt liv. Den gör det då inte så speciellt bättre, förutom snabbknappen som jag har till Facebook. Eller ja, det hjälper inte så mycket heller eftersom jag försöker att inte sitta där så ofta.
Imorgon så far syrran till Barcelona för en sista semester innan skolan börjar, jag är avis nå jävulst men jag biter ihop och tar det med en nypa salt. Jag sparar i alla fall pengar. De lilla jag har kvar.
Jag måste ju börja spara tills då jag ska fara och hälsa på Marika i Stockholm. Det ska bli intressant att se hur hon bor och hur hon har det.
Jag har nog själv inte fattat än att jag inte ska tillbaka till skolan, jag läste i tidningen att på måndag så börjar skolan om gymnasiet och själv så sitter man här. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att få panik ungefär den veckan och verkligen inse att jag är arbetslös utan inkomst och utan något att göra förrutom att sitta hemma och söka jobb.
Jag har inte råd med annat. Det kommer stunder då jag bara vill packa väskan med lite saker och sticka iväg någonstans, få ett nytt perspektiv på saker och ting. Men då slår verkligheten ned på en och man sitter kvar här i Arnemark och klickar sig trött mellan annonser från annonser på arbetsförmedlingens hemsida.
Aja, jag tröstar mig med en bra bok och några roliga klipp på youtube och fortsätter sedan med mitt sökande. Rätt som det är så får jag ett samtal som förändrar mitt liv, förhoppningsvis åt det bra hållet.
Kommentarer
Trackback