Dragon mountain

Jag hittade mitt drakberg, vars hittade jag det?
I ett "halvfjäll" i Arjeplog.
Jag satt bakom pappa på skotern och sneglade då och då på mamma som satt i kälken med hunden och syrran som tolkade längst bak på ett par skidor.
När jag sedan tittade upp så såg jag det, det var som att jag hamnade i en helt annan värld. Jag såg mig själv stå själv på isen och titta upp mot berget där hundratals med drakar stod och tittade på mig. Jag såg hur deras fjäll glittrade i solen och hur de väntade på något, de väntade på mig.
Jag förväntar mig inte att ni ska förstå ( jag gick igenom vad jag hade skrivit och inte ens jag fattade vad jag menade men jag ska försöka att förklara). Fast jag vet inte vad det är jag ska förklara.
Känslan när jag tittade upp och såg alla de drakar framför mig, en outhärdlig önskan att vara med dem, en önskan att det skulle vara verkligt, en önskan att andra skulle se det jag såg.
Denna otroliga vackra syn, Men medan jag tittade på mitt drakberg så såg jag något mörkt resa sig över drakarna.
En mörk varelse, ett monster, jag kunde se mig själv dra ett svärd och peka det mot den. Plötsligt var jag omringad av människor som jag visste skulle följa min minsta vink.
Detta monster var otroligt stort och jag såg det så tydligt, så stark, så... Mörk.
Men jag visste vad jag skulle göra, jag skulle slåss mot det monstret även om det var en miljon gånger större än mig, för jag vet att jag skulle vinna över det.
Alla har sitt "drakberg" där deras drakar väntar, och det där monstret kommer att finnas på varje berg.
Men det är bara att dra sitt svärd och vända sig mot den, med lite fantasi och med hjälp av vänner och familj så kommer det mörka att försvinna efter ett tag.

Jag förvirrar mig själv ibland, men jag ska sikta mot mitt drakberg och jag hoppas bara att jag kommer att få se det igen någon dag. Det kommer jag, i min fantasi :)


Kommentarer
Marika säger:

Yeah, I gotcha!



Jag är beroende av Harry Potter så till den grad att folk inte förstår. Även vissa awesome beings gör inte det och det gör dem till less awesome beings. Yep, true.

2011-04-26 | 21:10:32
Bloggadress: http://abnormalitet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback