Don´t look back
Just nu så läser vi mycket om försvarsmekanismer i skolan och det får en att verkligen tänka, många tror att Barn- och fritidsprogramet bara är lek, slapp och att man liksom svävar igenom tre år.
Det är så mycket mer än så.
Under dessa tre år så har jag gått in i mig själv mer än jag någonsin trodde jag skulle göra, tex som med försvarsmekanismerna. Genom dem så har jag börjat tänka på mina egna försvar som jag har byggt upp runt omkring mig. Jag har insett att jag har ett enormt kontrollbehov och att jag kan kämpa för att hålla det under kontroll, man lär sig nya saker varje dag och det gäller bara att gräva djupare för varje dag.
Under mina gymnasie år så har jag hittat skrömslen som jag velat gömma för mig själv. Men genom att se dem, känna dem så kan jag se varför jag gömmde den och förstå varför jag reagerade vid olika tillfällen. Jag kan öppna mina gömda fack ett efter ett och genom den kunskap jag fått genom åren så kan jag med en annan syn se på sakerna och förstå att det jag försökt gömma inte är så hemskt som jag först trodde.
Jag tror att vi nu för tiden har blivit mer och mer rädda för att visa våra verkliga känslor eftersom vi inte vill bli sårade. Det är synd att man inte kan behålla sin syn på omvärlden från då man var liten, då kunde man verkligen visa vad man kände och säga exakt vad som man tänkte på. Kanske inte så praktiskt i alla stunder men ändå.
Det finns ännu stunder då jag tittar bakåt och känner en tyngd som vägrar släppa taget. Jag kommer alltid att ha denna tyngd på mina axlar men jag lever med den och kan titta på dem som jag tidigare inte kunde möta med blicken med högt huvud och ett leende. För jag vet att de har hjälpt mig i min utveckling och egentligen så borde jag tacka dem.
Men det är nog något inför framtiden eftersom jag inte kan förlåta dem riktigt än.
"I am a good person. And I refuse to be a bystander any longer" The Freedom Writers Diary
Det är så mycket mer än så.
Under dessa tre år så har jag gått in i mig själv mer än jag någonsin trodde jag skulle göra, tex som med försvarsmekanismerna. Genom dem så har jag börjat tänka på mina egna försvar som jag har byggt upp runt omkring mig. Jag har insett att jag har ett enormt kontrollbehov och att jag kan kämpa för att hålla det under kontroll, man lär sig nya saker varje dag och det gäller bara att gräva djupare för varje dag.
Under mina gymnasie år så har jag hittat skrömslen som jag velat gömma för mig själv. Men genom att se dem, känna dem så kan jag se varför jag gömmde den och förstå varför jag reagerade vid olika tillfällen. Jag kan öppna mina gömda fack ett efter ett och genom den kunskap jag fått genom åren så kan jag med en annan syn se på sakerna och förstå att det jag försökt gömma inte är så hemskt som jag först trodde.
Jag tror att vi nu för tiden har blivit mer och mer rädda för att visa våra verkliga känslor eftersom vi inte vill bli sårade. Det är synd att man inte kan behålla sin syn på omvärlden från då man var liten, då kunde man verkligen visa vad man kände och säga exakt vad som man tänkte på. Kanske inte så praktiskt i alla stunder men ändå.
Det finns ännu stunder då jag tittar bakåt och känner en tyngd som vägrar släppa taget. Jag kommer alltid att ha denna tyngd på mina axlar men jag lever med den och kan titta på dem som jag tidigare inte kunde möta med blicken med högt huvud och ett leende. För jag vet att de har hjälpt mig i min utveckling och egentligen så borde jag tacka dem.
Men det är nog något inför framtiden eftersom jag inte kan förlåta dem riktigt än.
"I am a good person. And I refuse to be a bystander any longer" The Freedom Writers Diary
Kommentarer
Trackback