En väg till himlen...

En väg till himlen, det är vad det är.
En plats där alla får vara sitt sanna jag och ingen dör,
Det är en plats som jag beundrar, en plats som jag vill till, en plats där du och jag kan vara vänner.
Där vi kan skratta och prata, där jag kan träffa dig igen med inga besvär.
Vi skulle för alltid vara tillsammans med familj och vänner, vi skulle le och vi skulle aldrig gråta.
Jag saknar de tider då vägen till himlen var så uppenbar och lätt men nu så har den förmörkrats och det är lätt att trampa snett.
Men med huvudet högt och en säker blick så låser jag den på ljuset i slutet av trappan och går med säkra steg mot den frid som jag har längtat så till.
Envis och stark går jag längs trappan själv mot dig och mot friheten.



Av: Sofia Sundström

Kommentarer
Arget säger:

Vilken fin text. Det är en text som alla kan relatera till också på sina egna sätt. Jag gillar sättet du har skrivit den på också, spec. första meningen. Men du får allt gå långsamt! För annars! Hyttar näven J/K (Jag kan aldrig vara seriös, eller hur?)

Jag hade tänkt skriva om regnbågsbron en gång, men jag gjorde aldrig det...

Fortsätt skriva bra texter! Underbart! =D

2010-01-14 | 13:46:51
Bloggadress: http://abnormalitet.blogspot.com
mari säger:

Gud vilken fin dikt du har skrivit, får jag sno den och lägga den på min blogg? alltså jag skriver ju självklart att du har gjort den! :P

Kram

2010-01-14 | 19:48:44
Bloggadress: http://forstaelse.blogg.se/
Sofia säger:

Visst får du det Mari :D glöm bara inte mitt namn hahaha xD

2010-01-14 | 21:45:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback